Genom att fängelset kakola och Åbo stadsfängelse flyttade från området år       . Så blev det möjligt att vandra omkring där kakola ligger ju mitt i centrum så utsikten över staden är fin. De gamla byggnaderna i tegel är mycket levande och varje gång jag vandrar där tänker jag på alla de individer som suttit bakom dem men också på alla de som jobbat där.  På 90-talet gjorde jag ett studiebesök dit och vi samlades i fängelsekyrkan. Nu kommer området attt bebyggas oc h nya höghus växer upp nedanför backen. Själva byggnaderna diskuteras allt då och då vad de skall användas till. Från min ungdomstid kommer jag ihåg Kakola via boken som Mathilda skrev boken hette fångarnas vän. Mathilda Wrede diskuteras också idag  min mormor beundrade henne hon hade  i sin ungdom varit barnskötare och skött om Mathilda. När och hur länge vet jag intee. Det kom jag aldrig att fråga min mormor.